Tack fina mamma för all hjälp.

Dagarna rullar på och jag räknar timmarna mellan varje smärtstillandekur 8,14,20 och 02.
Smärtan går inte att beskriva och det finns fortfarande risker kvar.
Får jag feber och kräks måste jag akut in och kroppen kan stöta ut bröstvårtorna och då blir det en operation till.
Så går på helspänd och tar febern så fort jag fryser.
Sover bara på rygg för det gör ont att sova på sidan, mage vill ja absolut inte sova på.
Har haft min fina mamma här i helgen som varit till en stor hjälp men idag åkte hon hem och jag ska klara mig själv.
Har 2 st kvar av dom där starka tabletterna men vågar inte ta dom nu när jag är ensam så dom får ligga.
Så nu får vi ta en dag i taget och hoppas allt går vägen.

Kan inte minnas att ja hade såhär ont förra gången ja opererades.